Ärr för livet
Mamma, varför är dina armar randiga?
En dag kommer Sofias barn, nu tre och sex år gamla, att fråga henne om hennes ärr på kroppen. Sofia berättar i boken om sin långa väg från anorexin i 15-årsåldern till dagens Sofia, tvåbarnsmamma, sjuksköterska och juridikstuderande. Hon skriver öppet om sina erfarenheter av psykvården på 1990-talet och det är en mycket skrämmande läsning om hur unga, sköra människor med anorexi, bulimi och självskadebeteenden behandlats av vården.
När Sofia läggs in första gången är det för att hon under någon vecka ska få hjälp med att gå upp i vikt då hennes anorexi tagit makten över hennes vilja. Men Sofia kommer att bli kvar i vårdapparaten i åratal. På avdelningen träffar hon tre andra vänner vars öden hon skildrar i boken.
Sofia för en kamp för en förbättrad vård av ungdomar med självskadebeteende, hon skriver böcker, föreläser och är aktiv inom olika organisationer.
Jag blev oerhört berörd av denna skildring och rekommenderar den med varmt hjärta.