Några år innan Carl träffade sin Karin levde han ihop med en annan kvinna, Vilhelmina. Han träffade den 13 år äldre Vilhelmina på Konstskolan och hon hade stor betydelse för Carls utveckling. Själv säger han i sina memoarer att han troligtvis gått under om det inte varit för Vilhelmina. De levde som man och hustru utan att vara gifta i ett Stockholm  i slutet av 1800-talet. Här får vi veta hur det var att vara kvinna i en brytningstid där man kunde studera och arbeta men samtidigt fanns de gamla värderingarna om kvinnor kvar. Vilhelmina och Carl fick två barn, det första dog tidigt och när det andra föddes dog Vilhelmina i barnsäng. Carl valde att lämna bort barnet och själv åkte han efter dödsfallet till Paris för att studera konst. En mycket intressant bok med fina illustrationer från ett gammalt Stockholm.