På sin dödsbädd säger Nells pappa: Du ska veta att jag alltid älskat dig, fastän du aldrig var min att älska. Dessa ord väcker många frågor hos Nell men hon har ju ingen att fråga. Hennes mamma är på väg in i demensens värld och minnena kommer och går. Nells båda äldre systrar har hon aldrig haft någon nära kontakt med och de har nästan haft en fientlig inställning till Nell. Detta väcker upp känslor av ensamhet och främlingskap hos Nell som börjar misstänka att det finns hemligheter i familjens tidigare liv. Det visar sig att Annie, Nells mamma, 35 år tidigare drabbades av en rad trauman som hon döljt djupt inom sig. Hon gjorde de val hon måste göra av kärlek, men förstod att ingen skulle någonsin förstå hennes handlande eller förlåta henne. Hur långt är en människa beredd att gå för att skydda de hon älskar?