När författaren var 8 månader gammal blev hon placerad i ett familjehem. Nu är hon vuxen och har skrivit om sitt liv och om hur familjehemsplaceringen påverkat henne. Boken har hon skrivit lika mycket för sin egen skull som för andra i samma situation. Hon har under uppväxten upplevt ett känslomässigt utanförskap och en rotlöshet likväl som fruktan och ångest inför att träffa sina egna biologiska föräldrar. Trots att hon i familjehemmet fick en bra uppväxt kände hon sig otrygg och ensam och bar på mycket oro. Först nu när hon är vuxen har hon förstått att det är en ångest hon burit på. Hon menar också att det är jätteviktigt att kunna prata om dessa känslor och hoppas att boken ska kunna vara till hjälp för både familjehem och  placerade barn.